Mot bakgrund av det allt oroligare omvärldsläget har Ax:son Johnsonstiftelsen startat en ny seminarieserie med fokus på geopolitik. Tanken är att belysa länder och regioner som inte alltid får den uppmärksamhet som de förtjänar.
Samarkand, Tasjkent, Astana, Asjchabad, Bisjkek… för många västerlänningar klingar nog namnen på Centralasiens olika städer exotiskt - eller inte alls.
Trots att Tadzjikistan, Uzbekistan, Turkmenistan, Kirgizistan och Kazakstan har en befolkning på 75 miljoner människor och har varit självständiga stater i drygt 30 år har länderna förblivit relativt okända för oss i Europa. Men Centralasien, precis som Kaukasus, utgör en viktig brygga mellan Öst, Väst och Syd.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 är Moskvas tidigare starka regionala ställning i gungning. Invasionen har också satt Kinas ambitiösa Sidenvägsprojekt i ett nytt, mindre smickrande, ljus. Samtidigt kan Indiens inflytande öka i takt med att landets ambitioner växer.
Vad betyder alla dessa geopolitiska förändringar? Vad händer när de centralasiatiska länderna i allt högre grad ser sig själva som självständiga aktörer? Och vad innebär detta för Europa?