När vi säger ”du var ta mig fan den bästa av alla idag” så är det inte lika mycket en komplimang som en jämförelse. Du höjer en genom att sänka andra och du påminner personen att i många andra sammanhang så kommer hen inte vara den bästa. Du etsar fast en tanke som kommer fylla personen med nervositet och prestationsångest - för tänk om jag inte är bäst nästa gång?
Så istället för att stärka personen har du skapat en mental obalans inför kommande tillfällen… Vilket är varför “Du var bäst” är en skitkomplimang.
Vill du hellre läsa artikeln?
Då kan du göra det här:
retorikkonsult...