Minns du förra årets fågelsångskola? Nu fyller vi på med nya fågelsånglektioner! Först ut är hackspettarna.
De trummar om våren av samma anledning som småfåglar sjunger: för att tala om att "jag är bra och det här är min plats".
Med lite träning kan man lära sig skilja på de olika arternas trumvirvlar.
Större hackspett är den vanligaste av våra hackspettarter, och därför lämplig att börja med. Trumvirveln är tät och mycket kort och snärtig. Den stiger lite i frekvens på slutet, samtidigt som den tonar bort lite i volym.
Mindre hackspett och spillkråka har längre och mer raka, glesa trumvirvlar som låter hela likadant hela vägen från början till slut. Mindre hackspettens virvel är svag och tunn, som ett sprött knatter. Spillkråkans knatter är däremot mycket grovt och kraftfullt och kan höras på mycket långt håll. På avstånd kan det påminna om ljudet av en tung, knarrande slottsport som sakta öppnas.
Tretåig hackspett har också en ganska gles och knattrig trumning, om än inte lika långt utdragen som spillkråkans och mindre hackspettens. Den har inte samma snabba, täta snärt och inte lika kort strof som den större hackspetten.
Gråspetten slutligen ropar oftast (vi återkommer till hackspettars rop i nästa fågelsånglektion) men när den trummar gör den det väldigt snyggt: virveln är tät och lång och ... ja snygg helt enkelt.
Fågelsångpedagog: Mats Ottosson
sverigesradio.se/sida/artikel....