Fredmans epistel N:o 65 framförd av Cornelis Vreeswijk. Skriven 1771 av Carl Michael Bellman.
Text
Om Styrmans-Dottren Gretgens död på Fabriken.

Movitz med flor om armen, hålt!
I en mörkblå kolt,
Kommer han så stolt.
Svart väst, gröna byxor, nå!
Gult gehäng, hå hå!
Och Stöfletter på!
Hvarfrån kommer du nu Movitz? ditt öga det blöder.
Gevär! - Ifrån Grafölsgåln på Söder.
* * *
Jag stått i fyra timar jämt,
Skuffat mot och klämt,
Korsgeväret skämt,
Krögarn i Grafölsgåln, den hund,
Far på Gröna Lund,
Slog en tand ur mund.
Se på när jag talar tändren de skallra i truten.
Gapa! Oxeltanden är utbruten.
* * *
Hvad harm! mit öga går i gråt;
Uppå denna stråt,
Såg jag Charons båt.
En Nymph uti Fröjas gård
Döden, grym och hård,
Lämnat i hans vård.
Gretgen ned på Kläds-fabriken; du Hänne ju kände,
Gutår! är en ängel nu, min frände.
* * *
Gretgen, ach! hon til svepning har
Fina Bolster-var;
Täckt sin slöja drar.
Dess hand för en frisk Tulpan;
Skada at dess blan
Lukta litet tran.
Nattyg, Klippingshandskar, Fransar dess vålnad utsira;
Kärlek bryter vid dess ben sin spira.
* * *

Min Nymph, hon skull' förlofvad bli;
Fästman står, lät si,
Vid Artilleri.
Capten heter, vänta, hör;
Det oss lika gör,
Gretgen ändå dör.
En Nymph, vacker, hur jag Hänne för ögat nu vänder,
Högt bröst, kullrig länd, och hvita händer.
* * *
Den eld som utaf Himlens hand
Gör naturens band
I båd våg och land,
Brann här; se i vår clenod,
Se i detta blod
Fröjas ärestod.
Hon kall! lät oss alla varma i hjertat nu vara;
Vid glas vi vår sorgesång förklara.